Vi fick lära oss att man inte var skyldig förrän dom hade förkunnats. Man sa oss att det var för att skydda en person som kunde vara gripen av misstag, för att skydda den gripnes familj, för att det bara var snaskigt och av inget större värde att offentliggöra bilder på misstänkta. Det förekom säkert innan men som sagt, det är mitt första minne. En ful och suddig bild av Christer Petterson. Jag minns inte hur man argumenterade för att publicera bilden som måste ha varit mot de pressetiska reglerna även då, men det var väl paragrafen om allmänintresse, eller så var man rädd att han skulle skjuta någon mer. Det var också vitt jag minns oerhört sällsynt i Sverige då med kallblodiga mord på öppen gata, så man visste inte vad mördaren kunde ta sig till. Fantombilden fick tips att strömma in till polisen.
Det hela hände när jag var runt 18 år. Jag hade varit och förfriskat mig med ett stop eller två, ja kanske närmare tio. Hur som helst skulle jag ta bussen hem och spatserade till den sedvanliga hållplatsen. Till saken hör att stolpen där hade varit böjd i fyrtiofem graders vinkel i över ett år. Efter att en bil hade kört in i den. Fylld av glädje och allmänt välmående, fick jag naturligtvis för mig att jag skulle resa upp stolpen.