Ett förvaltningsbeslut får överklagas genom besvär av den som beslutet gäller eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet, dvs. Den myndighet som fattat förvaltningsbeslutet är delaktig i rättegången. Ibland kan också en myndighet vara part. En myndighet får överklaga beslut genom besvär också om det särskilt föreskrivs om det eller om besvären behövs på grund av ett allmänt intresse som myndigheten bevakar. Bestämmelser om besvärsrätt finns också i flera olika lagar. Till exempel kan varje kommuninvånare anföra besvär över kommunfullmäktiges beslut oberoende av på vilket sätt beslutet gäller honom eller henne. En granne å sin sida kan ha besvärsrätt i ett ärende som gäller byggande.
I undervisningen i offentlig rätt vid universitetet brukade man inpränta i de studerande att besvär i betydelsen sökande av ändring i ett beslut av en myndighet alltid står i pluralis. Har språkbruket ändats så att detta accepteras? Men det hindrar inte att både jurister och språkvårdare fortfarande håller fast vid att ordet i den aktuella betydelsen bör användas i pluralis. Motiveringen är närmast att det är en gammal juridisk fackterm just i denna form, och att det är skäl att hålla den isär från allt det övriga besvär vi har i vardagslivet. Dessutom har man ibland behov av att individualisera besvären: om tre personer har anfört besvär talar man om tre besvär, och då är steget inte långt till att tala om ett av besvären eller rentav ett besvär. Nu visar det sig att besvär är besvärligt också i många andra avseenden, både till form och betydelse.